Beväpnade män med spännande pipkombinationer! – Inlägg av Luka Gottschalk.

Testa tre unika utgåvor, direkt från vilda västern.
"Jag har försiktigt flyttat ut ur min naturliga livsmiljö, nämligen skotsk whisky, och har istället smakat lite amerikansk whisky." Whiskybloggaren Luka Gottschalk tittar på tre släpp från destilleriet Golden Moon som ligger i Colorado.

Inlägg av Luka Gottschalk
Golden Moon är ett relativt nytt destilleri, det grundades år 2008 av Stephen Gould och Dr. Karen Knight. Även om den nuvarande produktionen är relativt ny, äger och använder Golden Moon fyra antika pannor som går tillbaka till början av slutet av 1900-talet. Förutom Bourbon och Råg producerar Golden Moon även många andra typer av sprit, inklusive Single Malt, konjak och olika likörer. Golden Moon är verkligen inte rädd för att vara vågad och många av deras buteljeringar har några äventyrliga och spännande fatkombinationer. Ett bra exempel på detta är inläggets fokuspunkt, nämligen Gunfighter-serien.

I Gunfighter-serien hittar du amerikansk whisky, inklusive Bourbon och Rye. För den som borde vara tveksam är dessa två typer av whisky nära besläktade, då mycket Bourbon-whisky innehåller råg eller ja, rye som det heter på engelska i sin mäsk. Skillnaden är att Rye whisky innehåller minst 51% råg i sin mäsk, medan en Bourbon inte har något krav på råghalten utan snarare majshalten. Kravet är detsamma, nämligen 51 %, bara med majs istället för råg.

De tre versionerna av Gunfighter som jag har smakat är alla buteljerade med 50 % alkohol och alla tre har avslutat sin lagringsperiod antingen på portfat eller romfat. Det är inte ofta jag har stött på amerikansk whisky med denna typ av fatlagring, så det har varit en ganska alternativ upplevelse.

Gunfighter American Bourbon – Double Cask Port Finish – 50 %

Den första whiskyn jag smakade var Bourbon-versionen. På ganska klassiskt Bourbon-manér lagras denna whisky först på färska ekfat och flyttas sedan till portfat, där den har avslutat sin lagringsperiod. Det finns ingen åldersangivelse på flaskan och jag antar av min erfarenhet att det är en ganska ung whisky. Däremot måste jag lova att det har varit på några väldigt fräscha rätter!

Näsa: Jag mötte en stark doft av körsbär, sockermajs, sötlakrits och naturligtvis portvin.

Smak: Det här är en otroligt söt Bourbon, möjligen den sötaste Bourbon jag har upplevt hittills. Föreställ dig vågor av rörsocker, apelsinjuice, körsbär och sockermajs på tungan!

Avslutning: Den fruktiga sötman förvandlades efter ett tag till en slags fermenterad fruktsmak, ackompanjerad av toner av fikon och kanel. Faten med portvin dominerar till stor del avslutningen på dramen.

Det är helt enkelt en unik upplevelse som verkligen tilltalar den sötaste tanden. Jag skulle våga påståendet att denna Bourbon bäst serveras som en dessertdram efter middagen. Det skulle också vara bra i en Manhattan-cocktail!

Gunfighter American Rye – Double Cask Port Finish – 50 %

Nästa whisky har gått igenom samma fatlagringsprocess som Bourbonversionen, men den här gången är det en Rye whisky. Detta är ett utmärkt exempel på hur stor skillnad det gör när minst 51 % råg används i spannmålsblandningen.

Näsa: Doften var återigen riktigt stark, men den tog en helt annan vändning än sin föregångare. Här hittade jag en doft av druva, peppar, mentol och återigen doften av portvin. Mentol är ofta en ton jag känner igen i Rye whisky.

Smak: Råghalten och portvinsfatet har skapat en speciell bitter och syrlig smak i denna whisky, men det finns fortfarande en sötma i bakgrunden. Inslag av tranbär, nypon, hibiskus, citronsaft, råg och florsocker dominerade smakupplevelsen.

Finish: Jag tyckte att eftersmaken var längre i Rye-versionen än i Bourbon-versionen. Den stannar länge i blomområdet, följt av en kakaosmak.

Trots att man använder exakt samma fatlagringsprocess som Bourbonversionen är detta en helt annan whisky. Det är lite mer komplext och utmanande och, enligt mig, passar det att serveras antingen snyggt eller i en gammaldags.

Gunfighter American Rye – Double Cask Rom Finish – 50 %

Den sista whiskyn jag nöjde mig med den här gången var fortfarande en Rye-version, precis färdig på ett romfat, istället för ett portfat. I det här fallet talades det om ett mer dämpat fatintryck från romfatet. Här kommer vi lite närmare en klassisk Rye whisky, om än med en lätt romtwist i bakgrunden.

Näsa: Det första jag märkte var att doften var mycket fräschare och "somrigare" än de två föregångarna. Samtidigt stod det också tydligt att den är släkt med den tidigare Rye whiskyn med sin doft av druva, peppar och mentol.

Smak: De karakteristiska Rye whiskynoterna fanns också här, mycket lik föregångaren med smak av druva, citronsaft, mentol och peppar. Jag började också ana romfatet med en subtil smak av tropisk frukt i bakgrunden.

Avslutning: I eftersmaken kom romrätten till sin rätt och dominerade upplevelsen fullständigt. Mentotonen sitter kvar länge med en smak som påminde mig om en Agricole-rom.

Detta var en mer dämpad och balanserad upplevelse än de två föregångarna. Det blygsamma fatintrycket gav whiskyn ett renare och lite mer balanserat uttryck. Helt paradoxalt nog är det detta av de tre alternativen som jag särskilt skulle rekommendera till whiskydrickaren.

Det var en uppfriskande upplevelse att smaka lite alternativa varianter av amerikansk whisky. Jag skulle nästan kalla de två första exemplaren ''sockerbomber'' på grund av de hyperaktiva portfaten. Till sötsuget är de som sagt utmärkta både rena och blandade. Min personliga favorit måste vara det tredje och sista alternativet, eftersom jag föredrar en lättare, lättare och fräschare amerikansk whisky. Men smak och intryck är såklart subjektivt, så kanske din upplevelse är kanske helt annorlunda än min. En sak är säker, Gunfighter är en annorlunda och unik smakupplevelse!

Relaterede produkter