Normalt sett skulle man ganska snabbt kunna känna torven i en sådan buteljering, men jag tycker att den inte är så genomträngande som den borde vara. Lätta citrusaktiga och krämiga nyanser i doften och en liten antydan av torv, inget som egentligen skrämmer bort en. Smaken är däremot som förväntat. Ett rent godståg som träffar en med denna lätta citrussmak, jag garanterar att vi har att göra med rökig whisky och det besviker helt enkelt inte. Den läckra, fetlagrade, krämiga smaken som jag tycker man hittar i Bruichladdich finns också i denna flaska. Torvsmaken är tydlig och avtar tyvärr ganska snabbt, men det är inte nödvändigtvis dåligt.
När man tar denna till näsan, känner man snabbt doften av det här underbara sherryfatet. Jag har inte upplevt den riktigt härliga "mmm"-smaken när man lagrar en rökig whisky på sherryfat; jag tycker ofta att det är en slags misslyckad experiment och ett sätt att få sherryälskare att prova den rökiga whiskyn. Kort sagt förväntar jag mig egentligen att de här får allt att gå ihop. Återigen finns det inte mycket att spåra i denna rökiga doft, men jag förväntar mig ändå samma godståg som i 14.1-modellen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här. Fungerar det bra, är jag verkligen upphetsad? Nej, inte riktigt och varför.
Sherryn ger egentligen en bra balans och döljer den kraftiga rökiga smaken som helt enkelt måste finnas där. När den första klunken glider ned genom halsen får jag smaken av en tändsticka som går rakt ner i halsen, och för mina smaklökar är det helt fel på så många sätt. Eftersmaken sitter precis där den ska, läcker, fyllig och tätt packad torv som bara ligger där ganska snyggt på tungan och faktiskt bara flyter runt därinne. Dock är rädslan för att smaka igen överväldigande och lite ångestframkallande.
Vi avslutar med 14.3 och jag är verkligen imponerad över hur anonym näsan är när det gäller torvdoft. Jag har doftat på en hel del torviga whiskys genom åren, och vissa är helt enkelt mer påtagliga i doften. Octomore har en fantastisk förmåga att inte verka för torvig i doften och ändå helt ta en med storm.
Den torviga smaken låter vänta på sig. Jag står nästan på plattform 10 vid Fredericia station och anar ett ånglok i fjärran. Innan ljudet av tåget når mina öron har det redan stannat där. Så känner jag med den här, den är verkligen behaglig. Fetkrämig, sammetslen, elegant och bara en riktigt läcker whisky. Den har allt en sådan whisky bör ha: utsökt smak, bra doft och sedan bara den där kittlande känslan i munnen som man kan tugga på lite innan man tar nästa klunk.
Octomore är och förblir otroligt läcker whisky, och det är mycket sällan de besviker. Du bör dock vara en stor fan av torvig whisky annars hamnar du på obekant mark här, och att lagra den i sherryfat är inte nödvändigtvis en bra sak. Om jag skulle lägga en flaska i kundvagnen skulle det definitivt bli 14.3 för att den är så läcker och komplex. Har du biljett till årets whisky mässa, så missa inte att unna dig en dram hos Octomore.
Sláinte!
