Signatory 100 Proof-serien - Whiskybloggaren Jan Autzen testar de nya flaskorna

Tullibardine är för mig ett destilleri som känns otroligt tråkigt både i kvalitet och smak. Men när man hittar deras whisky buteljerad av oberoende aktörer som Coopers Choice eller, som här, från Signatory, blir det mycket mer spännande.

Denna buteljering har lagrats på Oloroso sherryfat och är buteljerad vid 57,1 %. Doften är härlig med alla de rätta tonerna från ett sherryfat. Alkoholhalten märks inte alls i näsan, så man slipper den där skarpa chocken trots de 57,1 % i glaset. Under sherryn kan man ana den klassiska Tullibardine-doften—rik på frukt och med en lätt pepprig ton som är typisk för Highland-buteljeringar. Om du har doftat på Tullibardine 500, deras egen sherrybuteljering, rekommenderar jag verkligen denna från Signatory, eftersom den har mycket mer djup och karaktär i doften.

Smaken är utsökt och otroligt komplex, och den höga alkoholhalten märks genast. Jag tycker absolut inte att det är något negativt, då man snabbt får en varm och härlig smak från fatet. Om du inte gillar spritig whisky rekommenderar jag att du tillsätter en eller två droppar vatten för en mjukare upplevelse. Jag är definitivt ett fan och tycker att detta är en riktigt bra start för de nya buteljeringarna.

Ardmore är en buteljering som jag aldrig tidigare stött på. Är det ett misstag i min whiskyuppfostran? Ja, antagligen. Till mitt försvar vill jag dock nämna att utbudet är så stort att man ju inte kan smaka på allt.

Så det är inte alls dåligt att min första smak av en Ardmore kommer från Signatory.

En lätt rökig doft når försiktigt mina näsborrar. Själv älskar jag rökig whisky, och här handlar det varken om lägereld eller skogsbrand. Det är en riktigt trevlig doft av en lätt rökig whisky. Har du provat Bruichladdich tidigare så påminner denna mig lite om samma doft—lätt rökig och krämig. Denna Ardmore har lagrats på 1st fill Oloroso sherryfat, så återigen handlar det om en sherrylagrad whisky. Här finns fina fruktiga toner och ingen som helst känsla av de 57,1 % som den är buteljerad vid.

Komplexiteten av den första smaken genom gommen är svår att ta miste på. Ändå är jag inte lika imponerad som jag var av Tullibardinen tidigare. Den rökiga smaken, kryddad med sherry och de höga procenten, gör inte mycket för mig. Jag tycker faktiskt att den är komplex och fin, med bra sötma och en härlig fyllighet, men jag känner mest: "ja, okej, den är väl helt okej." Om du gillar Ardmore är jag dock säker på att du kommer att få en riktigt trevlig dram här.

Blair Athol är den sista whiskyn på mitt bord, och det måste sägas att den är mycket populär. När jag skriver detta i mars 2024 är denna buteljering nästan omöjlig att få tag på. Några danska vinhandlare på nätet kan fortfarande ha en eller två flaskor kvar. Med så stort intresse för denna flaska förväntar jag mig en otroligt härlig smakupplevelse.

Precis som de tidigare buteljeringarna är även denna lagrad på Oloroso sherryfat. Färgen är otroligt fin, med den där karaktäristiska mörka och fylliga tonen som man hittar i högkvalitativa sherrylagrade whiskys. Doften är fantastisk, med läckra toner av körsbär och kryddor. Den är mycket välbalanserad och en whisky som man verkligen kan njuta av att bara dofta på länge.

Smaken är helt enkelt underbar. En rik, krämig och sammetslen smak fyller gommen och glider långsamt men behagligt ner i strupen. Den är inte det minsta spritig, och om någon berättade för mig att den håller 57,1 % ABV skulle jag tro att de ljuger—så otroligt mjuk är den!

Komplexiteten är omisskännlig, och därför är detta en helt igenom fantastisk och utsökt dram. Om du har turen att stöta på en flaska är mitt råd enkelt: köp den, för guds skull, köp den!

Signatory Vintage Caol Ila 8 år 57,1%

Caol Ila är ett destilleri som för mig är mycket igenkännligt både i smak och doft. Det är inte för att det som kommer ur deras pannor är dåligt—snarare tvärtom—men för att man nästan alltid kan slå vad om att om en oberoende buteljerare har en whisky från Islay, så är det förmodligen Caol Ila i flaskan. Ja, jag vet att det är en skarp formulering, och jag kan säkert bli motbevisad med andra buteljeringar, men ändå. Det är en av de Islay-whiskys vars doft man känner igen i 9 fall av 10. Med denna från Signatory skulle jag säga att det inte finns något misstag. En fantastisk rökig doft, krämig och fyllig, utan den där lägereldsdoften som man kan stöta på med andra buteljeringar från ön.

Caol Ila buteljerar vanligtvis sin standardutgåva efter 12 års lagring, så man kan säga att Signatory har en rejäl konkurrent om man enbart fokuserar på ålder. Jag måste dock säga att denna från Signatory är en härlig dram—en sådan man bara vill sitta och smutta på hela kvällen. En rund, välbalanserad smak av torv, och en härligt krämig och kryddig avslutning. Bör man dricka mer Caol Ila? Antagligen, och det har man förmodligen redan gjort. Men för ett rimligt pris och med en bra alkoholstyrka är denna flaska en otroligt njutbar upplevelse som jag varmt kan rekommendera om man vill ha något riktigt gott och rökigt.

Signatory gör en aldrig besviken

Om jag är lite partisk eller inte låter jag andra avgöra. Men jag tycker verkligen att Signatory träffar rätt med allt de gör. Den nya 100 Proof-serien är en hyllning till oss som vill ha riktigt bra whisky till ett pris där alla kan vara med. Det finns dock inte så många flaskor i omlopp, men det har sin egen charm.