Rum Nation, Guatemala Gran Reserva, 40 %
Här pratar vi om en rom från destilleriet DARSA, förkortning för Destiladora del Alcoholes y Rones, SA Tululà. Enligt Rumnations hemsida har rommen en minimiålder på fyra år, och en sockerhalt på 15-20g/l, dessutom är det melassbaserad och kolonndestillerad rom, lagrad uteslutande på bourbonfat. Näsan är mycket lätt, en delikat honungssötma med blommiga toner. Genast en ganska tyst doft, kanske en väldigt lätt fruktig touch, men inte den stora doftupplevelsen. Paletten erbjuder lite mer än doften, börjar väldigt mjuk med en något krämig, något smörig karaktär, faktiskt lite mindre söt än förväntat, med tanke på sockerdoseringen. De lätta blommiga tonerna återkommer, kanske lite mer gömda bakom sötman än vad de var i näsan, det finns även lite vanilj, en svag kryddig touch och kanske en väl gömd antydan av russin. Eftersmaken är inte speciellt stark eller långvarig, tvärtom väldigt lätt och söt. En relativt allmän rom i spansk stil, som är väldigt okomplicerad, men den kan också vara lite för okomplicerad ibland. Den skulle kunna använda lite mer kropp och lite mindre socker.
Rum Nation, Panama 10 år gammal, 40 %
Denna rom är en av de där Rum Nation inte anger vilket destilleri som producerade den, annat än att säga att det är det mest kända destilleriet i Panama, så en rättvis gissning skulle förmodligen vara Varela Hermanos. Även här talar vi om klassisk rom i spansk stil, kolonndestillerad och baserad på melass. Endast bourbonfat används för åldringsprocessen. Det avslöjas inget om sockerhalten, vilket är lite konstigt när de annars är så bra på att avslöja det på de andra flaskorna. Näsan är mycket lätt, söt, med honungstoner och melass, kanske lite kanel och mjölkchoklad. En väldigt delikat, tyst och lugn doft som faktiskt är väldigt inbjudande om du är på humör för något lätt, i den sötare änden av skalan. Paletten börjar delikat med en kort fruktig touch, eventuellt lite aprikos, följt av toner av karamell. En mycket mjuk och rund munkänsla. Sötman är faktiskt väldigt väl integrerad, och spelar bra med en hint av choklad. Eftersmaken är inte superlång, väldigt lätt med en delikat, frisk fruktig sötma. Det är förvisso ett värdigt glas rom i den här stilen, men inget som förvånar i vissa avseenden, det är mer eller mindre som förväntat. Naturligtvis är detta ingen dålig sak, och om du behöver lätt, tyst rom i spansk stil, så är den inte riktigt bredvid.
Rum Nation, Peruano 8 år gammal, 42 %
Rum Nation anger inte heller vilket destilleri denna rom kommer ifrån utan bara att den ligger i norra Peru, i ett område som heter Lambayeque. Om jag skulle göra en egen kvalificerad gissning om vilket destilleri det är så skulle det förmodligen vara destilleriet i Pomalca som ligger nära regionens huvudstad Chiclayo. Det är destilleriet som producerar romen som ligger till grund för Rossi & Rossis Millonario spritdrycker. Rommen här är åtta år gammal, med en sockerdosering på 10-15g/l. Näsan erbjuder något som påminner om Millonario, men mindre sött och lite mer strukturerat, enligt mig. Den är fortfarande söt, spansk stil och kolonndestillerad, ganska lätt med söta och lätt krämiga toner av kola och mjölkchoklad. Paletten är väldigt mjuk, lite vanilj, tydliga toffeetoner och krämig mjölkchoklad, väldigt lik doften. Det finns dock även en lättare "fräsch fläkt" av lite peppar som ger ett lite kryddigt bett åt den annars ganska söta smaken. Eftersmaken är inte särskilt rik, men lagom krämig och söt. Egentligen ett ganska lagom glas, inom förväntade ramar, och en bättre produkt än Millonario i min smak, då det är mindre sötma, med bättre konsistens i slutresultatet.
Rum Nation, Demerara Solera N14, 40 %
Rom från Guyana är där jag känner mig mest hemma ska jag ärligt erkänna. Denna sammansättning av destillat består av lite av varje, både gryt- och kolonndestillat. Vilket är ganska vanligt när det kommer till Guyana-blandningar. En liten bit gammal rom från Enmore har också enligt uppgift tillkommit, för att ge den mer djup och mörk karaktär, vilket får mig att undra om det inte skulle vara något Versailles från 1988, då kitteln stod på Enmore destilleriet, eftersom näsan har några av de toner jag ofta förknippar med buteljeringar från den årgången. Tja, spekulationer åsido, Rum Nation informerar också om att bourbonfat främst används, om än med 12 månaders lagring i Pedro Ximenez sherryfat. Inget nämns om ålder på vissa ställen utan istället en sockerdos på 15-20g/l.
Nosen bär tydligt stämpeln av pot still, snarare från Versailles. Det finns massor av väldigt mörka toner av melass, kaffe, trä, lakrits, en ganska klassisk Demerara -blandningsdoft. I bakgrunden av de tunga och mörka tonerna finns också en känsla av de ljusare kolumndestillaten, en sötare och fruktigare touch, men något gömt bakom de tunga och mörka tonerna. Paletten erbjuder lakrits, russin, massor av mörka toner, kaffe och melass. Den fruktiga och lätta touchen från kolonndestillaten kommer fram lite mer i smaken. Det finns toner av dadlar och annan torkad frukt och lite eukalyptus.
Smaken är ganska söt, vilket är vettigt med sockerhalten. Eftersmaken bjuder på mycket mörk sötma med melass och en lätt beska, som döljs väl under sötman. Av de fyra jag har smakat här är den utan tvekan den mest komplexa. Det händer något mer både i doft och smak, det är såklart också en något mer komplex sammansättning av destillat.
Jag tyckte faktiskt att det var ganska off the mark, men det skulle passa blandningen om det var mindre socker i, jag tror att man lätt hade kunnat nöja sig med hälften enligt mig.
