Whisky i blodet och ett liv i rörelse - Blogginlägg från Whiskymagasinet

Intervju med Stewart Buchanan Global Brand Ambassador för BenRiach , GlenDronach och Glenglassaugh . Ursprungligen publicerad i Whiskymagasinet nr. 5

Stewart Buchanan föddes i Dumbarton nära Glasgow och han flyttade till Isle of Mull när han var åtta. Han började arbeta i whiskyindustrin 1993 på Tobermory -destilleriet på Isle of Mull. Han sysslade i första hand med produktion, bl.a. som Stillman, och lärde sig här allt om whiskyproduktion. 2004 anställdes Stewart på Benriach -destilleriet, där det blev hans stora ansvar att återuppta produktionen efter att destilleriet legat i malpåse under ett antal år. Han hävdar att han målade nästan varje vägg, fixade nästan varje del av produktionsutrustningen, inklusive pannorna, och dragit åt varje mutter, bult och skruv. Han har lärt känna alla hörn av branschen, från lager till värdprovningar, och blev så småningom produktionschef 2006. Stewart blev Global Brand Ambassador 2012. Detta jobb innebär att han reser världen runt som värd vid whiskyprovningar, deltar i whiskyevenemang och arbeta med media. Hans uppgift är att lära så många som möjligt om gruppens tre spännande destillerier. Med sin bakgrund inom produktion pratar Stewart gärna om de olika teknikerna och inte minst om de olika faten som används för att mogna whiskyn.

I mars 2018 var Stewart en av ett litet antal personer som fick utnämningen till "Keeper of the Quaich". Denna ära ges till personer som har gjort en extraordinär insats till den skotska whiskyindustrin.

Hur blev du en global ambassadör för Benriach , GlenDronach och Glenglassaugh ?
Jag började faktiskt i produktionen som 'stillman', så jag har en bakgrund inom whiskyproduktion. Jag har varit involverad i Benriach sedan omstarten 2004 när Billy Walker och hans medinvesterare köpte destilleriet. Fram till 2004 var jag på Tobermory Distillery. När jag lämnade Tobermory med sina färgglada byggnader och underbara läge vid vattnet och sedan öppnade dörrarna till Benriach , var jag lite osäker på mitt beslut. Den hade trots allt stått stilla i över två år, och den var smutsig, smutsig och fuktig. Det var spindelväv upp och ner på väggarna och vi vågade inte slå på någonting det första halvåret. Vi tog bara isär allt, målade det, oljade in det och bytte sedan ut allt som behövs innan vi startade en enda maskin. När jag lämnade Tobermory var det med ungefär två veckors varsel, så jag hade ingenstans att bo. På Benriach fanns en matsal, en dusch och en toalett, så jag slog mig ner på maltgolven i en månad. Jag var trots allt där dygnet runt. Det tog tre till fyra år att få allt att fungera optimalt igen, men nu är det helt fantastiskt. Anledningen till att jag har hamnat i rollen som Global Ambassador är nog ett uttryck för utvecklingen i branschen. 2012, innan Brown Formans övertagande, var vi ett väldigt litet team. Det var faktiskt ett säljteam på bara fem personer som skulle täcka hela världen och samma personer fick ge provningar och samtal till whiskyklubbar och i whiskybutiker där kunskapsnivån var ganska hög. Säljteamet var bra människor, men de hade ingen produktionserfarenhet, så jag flyttades från produktionen för att hjälpa säljteamet. Idag vill folk veta de minsta detaljerna och man måste gå på djupet och hålla den "nördiga" kunskapen aktuell, säger Stewart.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Det är nog den svåraste frågan att ställa, för det finns inget som heter en "normal" arbetsdag. Varje dag är annorlunda. T.ex. om jag är i en stad i en vecka kommer jag första dagen att träffa säljteamet jag kommer att arbeta med. Jag kommer sedan att träna lite med dem för att säkerställa att deras kunskaper om våra destillerier är aktuella. Dagen efter kunde jag sedan finna mig själv att gå ut till olika butiker med säljteamet och ta med 6-8 flaskor för att provsmaka. På kvällen, beroende på var i världen vi befinner oss, gör vi någon form av event med antingen vanliga konsumenter eller med ett "Scotch Whisky Society", som finns i de flesta större städer. Det kan då bli en provning med 80 - 90 personer. Utöver det hela måste jag också täcka alla stänger. Jag kommer då att besöka dem för att prata med personalen, men jag kan också hitta arbete tillsammans med Bartendersföreningen och jag ordnar ofta "lunch'n'learn". Det är ett mer intimt, avslappnat och interaktivt sätt där jag pratar med ett 30-tal bartenders och låter dem smaka på allt och göra cocktails. Sen deltar jag även på en hel del whiskymässor runt om i världen och håller även "masterclasses" eller seminarier. Förra året övernattade jag bara 22 gånger i min egen säng i mitt eget hus, skrattar Stewart.

– Jag brukar jobba från morgon till sen kväll. Det brukar vara så att jag hämtas 8:00 på morgonen och sedan är jag hemma igen runt midnatt, om jag har tur. Kanske måste jag åka direkt till flygplatsen och sedan vidare till nästa destination. Men jag tröttnar aldrig på mitt jobb. Jag säger alltid till andra att om jag vaknar en dag och inte vill ta flyget så gör jag det inte, för man kan inte ha det här jobbet utan att brinna till 100 % för det. Det är tröttsamt, men man måste bara ta sig samman och när man går ut och träffar nya människor i en ny stad blir man fräsch igen, så jag har det riktigt bra. Det finns 155 whiskydestillerier i Skottland och jag har turen att representera tre av dem och få resa jorden runt. Jag vaknar alltid med ett leende varje dag, säger Stewart.

Vad trivs du bäst med med ditt jobb?
Jag älskar det faktum att jag måste prata om whisky, jag behöver inte sälja whisky. Jag vet inte ens priset på en enda av våra whisky, skrattar Stewart. Som företag är vi extremt transparenta. Jag har alltid berättat för alla om varje liten skrymsle, varje mutter och bult, varje process, varje fattyp och om hur vi lagrar whisky och hur vi gör vår whisky. Det finns inga hemligheter. Vi är som en öppen bok, och det är möjligen min bakgrund i produktionen som gör att jag bara älskar att prata om sånt här. När jag håller i en provning pratar jag om produktion, produktion och produktion.

Hur skiljer sig de tre destillerierna från andra?
Jag tror att vi har att göra med något annat, även i den här delen av branschen. Du kommer inte att kunna köpa sådana tre destillerier igen. Även om du köpte ett destilleri som var till salu vid den här tiden skulle du inte kunna köpa ett liknande lager av whisky och installationerna kommer att bli mer automatiserade och moderniserade. På våra tre destillerier är det inte bara "terroiren" som är annorlunda utan även läget och vattenförsörjningen och vår produktionsteknik är helt annorlunda. Våra whisky har extremt olika karaktärer. GlenDronach är ett av de äldsta destillerierna i Skottland och är genomsyrad av historia. Den ligger nere i en liten dal. Och den "gotiska känslan" man upplever i landskapet gör att destilleriet blir levande. På Glenglassaugh kan du stå på stranden och uppleva att ingen dag är den andra lik. Du vet aldrig hur vädret kommer att utvecklas på grund av tidvatten, vindar och alla väder. Den oändliga horisonten ger destilleriet en riktigt robust attityd. Och så är det Benriach , som ligger på toppen av Speyside . BenRiachs dynamiska personlighet speglar det faktum att den sitter mitt i det storslagna landskapet.

Jag älskar också det faktum att jag förmodligen aldrig har gjort två provningar likadana. Den "line-up" av whisky som vi väljer är ibland ganska våldsam, säger Stewart.

Vad är kunderna mest intresserade av vid dina whiskyprovningar?
Historiskt sett är det ofta den mest intresserade av kunderna som dyker upp på provningarna. Dessa är ofta extremt entusiastiska maltwhiskyfantaster. Därför måste du ha dina kunskaper i ordning och gå på djupet med detaljerna, vilket jag personligen är glad över. Vi är som sagt väldigt transparenta och döljer ingenting. Jag tror att det är så vi har kommunicerat vår whisky. Det är informationen om vad vi gör som är annorlunda. Men man måste också vädja till konsumenten som kommer till singelmalt för första gången. Du vill inte skrämma dem och skrämma bort dem. Om vi tittar på vårt sortiment har vi en whisky som passar alla profiler. Du måste alltid titta på konsumenten framför dig, och sedan gå åt olika håll beroende på vem du pratar med.

Finns det några nya trender bland konsumenter runt om i världen?
Det jag definitivt har sett de senaste fem åren är hur det allmänna intresset för whisky förändras. När jag var på fastlandet i Kina för fem till tio år sedan var 99 % av människorna jag träffade på provningarna äldre affärsmän. Inom loppet av några år har det vänt helt och hållet och det jag ser på whiskyfestivalerna där ute nu är främst personer i åldern 25-35 och – viktigast av allt – nästan 50/50 könsfördelning. Jag ser detta alltmer i Europa också. Jag tror att det fortfarande finns tillväxtpotential i USA, men det är en lite annorlunda marknad på grund av alla nya amerikanska märken, som sätter singelmalten lite i bakgrunden eftersom alla nya konsumenter vill prova de nya bourbons och amerikanska whisky. Jag känner att det går mot sitt slut nu och att de yngre konsumenterna börjar titta på single malt.

Speciellt i Japan är bartenders de mest utbildade när det kommer till singelmalt. Att vara bartender i Japan är en livslång karriär, t.ex. Jag har haft 300 bartendrar på ett seminarium som inte lyfter huvudet på tre timmar. De tar bara anteckning efter lapp för det är deras kallelse. De östeuropeiska marknaderna och Australien är de senaste marknaderna för att verkligen upptäcka singelmalt och där vi har sett ett ökat intresse. Ibland måste man dock övervinna whiskyfärgens hinder. Om du lägger en rad whisky på bordet kommer 90 % av dem initialt att dras till GlenDronach eftersom den har en mörkare färg. Eftersom BenRiach mestadels är lagrad på bourbonfat måste jag komma över att färgen inte har något att göra med åldern eller kvaliteten på whiskyn annat än fatet den är lagrad i. Jag älskar när folk smakar på en BenRiach och doften av färsk frukt känns i näsan, och plötsligt blir Benriach favoriten. Men allt handlar om kunskap och utbildning.

Jag kan se att det finns olika smakpreferenser i olika klimat. Skandinaverna kommer historiskt att ha en mer torvaktig smak eftersom de har fostrats med livsmedel som rökt fisk. Men om du går till varmare klimat föredrar du något fräschare och krispigare. BenRiach är väl lämpad för Medelhavsländer och delar av USA eftersom den har denna skarpa karaktär.

Vem inspirerade dig när du växte upp?
När du växer upp på en ö som Mull strävar du inte efter ett nio-till-fem-jobb. Många av de människor som inspirerar mig är mina vänner som är artister och musiker. Och min lillebror som är vildmarkskameraman och är på tv varje helg är också en stor inspiration (Stewarts bror är naturfotografen Gordon Buchanan).

Ni har en ganska intressant familj, varför tror ni att ni alla fick så ovanliga jobb?
Kanske är det för att vi uppmuntrades att vara utomhus. Jag har seglat sedan jag var 7 eller 8 år och jag har ridit hästar sedan jag var 9 år. Jag har campat och blivit uppfostrad annorlunda. Vi hade stor frihet som barn att göra vad vi ville. Min pappa, Gordon, var musiker (trummis) så jag växte alltid upp med musik och han var väldigt avslappnad. Det var en lätt barndom. Han var också en skotsk skytt i Commonwealth, han reste över hela världen på 70-talet och han har fortfarande rekordet för "små kalibermål". Så han gick och vi gick. Så det finns definitivt en vandringslust i vår familj. Han var nära att ta sig till de olympiska spelen, men missade det precis.

Vilka 3 ord skulle du använda för att beskriva dig själv?
Passionerad, hängiven och rolig, skrattar Stewart.

Berätta lite om dina hobbyer?
Jag har inte ens en tv hemma, så jag tittar inte på tv, men jag älskar livemusik. Min perfekta avkoppling skulle vara att hitta ett ställe med livemusik – oavsett genre – det kan också vara att sitta på en bar och dricka en lokal hantverksöl på bartenderns rekommendation. Om jag lyxar till en ledig dag så tvättar jag först och sedan brukar man hitta mig på något destilleri. Du lär känna människor i den här branschen, inte bara i den skotska världen utan också i den globala whiskyvärlden och jag vet att jag kan gå till i stort sett vilket destilleri som helst i världen där jag vill känna någon och bli inbjuden att inspektera området .

Jag gillar mina bilar och motorcyklar. Om jag vann på lotteriet skulle jag definitivt köpa en bilsamling eller motorcykelsamling. Jag hade sju motorcyklar när jag jobbade på Benriach , men jag sålde alla. Jag älskar också att åka snowboard. Jag lärde mig snowboard på Glen Nevis, och om du kan snowboard där kan du snowboard var som helst. Jag brukade snowboard varje år i februari och även när jag är ute på vägen åker jag snowboard om jag har möjlighet. Jag älskar också att gå på musikfestivaler.

De bästa resetipsen när du är på språng?
Ta med mindre än du tror att du behöver eftersom det fortfarande blir för mycket. Jag var i USA i sex veckor och min väska vägde 15 kg och det var mestadels kiltar. Om jag reser långväga försöker jag vänja min kropp till tidszonen innan jag anländer. Antingen är jag vaken hela natten eller går upp väldigt tidigt. Jag söker alltid efter en stad på internet innan jag anländer, och när jag kommer dit gillar jag att gå runt på platsen för att få en känsla för den.

Vad är det konstigaste som har hänt dig under en provning/event?
Att arbeta med allmänheten och pressen har sina överraskningar. När vi släppte en Madeira Cask-tappning kom en journalist från Tyskland med ett filmteam och en påse salsakläder för män. Jag blev ombedd att slinka in i salsa-outfiten. Vad jag inte visste var att journalisten också hade med sig en professionell salsadansare och jag skulle dansa runt pannhuset framför kameran! Jag är inte säker på vad kopplingen var till Madeira Cask Finish, men i dessa globala tider av förändring måste du vara flexibel.

Har du sett några förändringar sedan Brown-Forman tog över?
De flesta konsumenter var oroliga för att förlora Billy Walker, men Rachel Barrie tar över hans tyglar har varit en stor framgång och har tagit bort alla tvivel. Vad många inte inser är att Brown Forman inte bara är ägare till Jack Daniels . De äger Slane Distillery i Dublin, Old Forester och Woodford i Kentucky och de är alla små, familjeorienterade företag. Brown-Formans etos är mycket familjefokuserat. Jag tror inte att det finns något annat företag som har en sådan etik att göra gott humör.

Vilken är din favoritmalt?
Om jag hade ögonbindel skulle min hand söka efter Benriach 10 Year Old Peated . Konstigt nog är jag inget stort torffan, men jag älskar bara balansen i det. Det är verkligen en återgång till den ursprungliga Speyside -karaktären och smaken av malt är typisk för artonhundratalet. Men ibland kan jag inte välja en favorit eftersom det beror på tid på dygnet eller händelsen. Jag har en del whisky som är social whisky och andra som är solitary whisky. Så jag ville njuta av en GlenDronach i en läderfåtölj med några vänner. Medan BenRiach och GlenGlassaugh är mer sociala whiskyar, avslutar Stewart Buchanan.

Relaterede produkter

BenRiach The Original Ten 10 år Single Speyside Malt Whisky 70 cl 43%

BenRiach The Original Ten 10 Years Single Speyside Malt Whisky 43%

SEK 701,56

BenRiach The Smoky Ten 10 år Single Speyside Malt Whisky 70 cl 46%

BenRiach The Smoky Ten 10 år Speyside Single Malt Scotch Whisky 70 cl 46%

SEK 779,69

BenRiach Smoke Season Double Cask Single Speyside Malt Whisky 70 cl 52,8%

SEK 1.014,06