Boulder Spirits: konsten att göra bra single malt whiskey i USA

I slutet av förra året fick jag chansen att träffa mannen bakom företaget när han var på besök i Köpenhamn. Det är otroligt sällsynt att en amerikansk master distiller kommer förbi vårt lilla hörn av världen, så när jag fick frågan om jag ville intervjua Alastair Brogan sa jag förstås JA direkt. Själv kallar han sig "Chieftain", men han är master distiller.
Det blev ett rejält nördsnack, och du kan läsa om några av de saker som gör Boulder speciella i det här inlägget. Nyligen fick jag dessutom smaka ett prov från det fat som Whisky.dk valt ut till Whiskymessen 2024, och du kan läsa min bedömning av just det fatet sist.
Och vilka är då Boulder Spirits? En amerikansk producent som inte är som de flesta. För det första ligger de i Boulder i Colorado, och även om det efterhand finns fler destillerier i den delstaten är det absolut inte varje dag man hör om nya producenter där. För det andra är deras master distiller från Skottland, med fokus på single malt.
American Single Malt (ASM) har producerats i en del år nu men har ännu inte fått någon egen klassificering. Jag tror dock att det sker i år, och det borde egentligen ha skett redan 2023. Det finns en mycket aktiv och ganska stor grupp som kallar sig "American Single Malt Whiskey Commission" (ASMWC) som arbetar för att få klassificeringen i hamn, och du kan läsa mer om dem här: https://www.americansinglemaltwhiskey.org/
Master distiller Alastair Brogan
Boulder Spirits har från första början fokuserat på single malt, men gör också bourbon. Deras bourbon görs för övrigt med en ganska ovanlig mash bill, eftersom hela 44 % mältat korn används. Det är 5-10 gånger mer än hos de flesta andra producenter. På direkt fråga varför han valt så mycket korn till sin bourbon svarade Alastair att han älskade att arbeta med just den sädesslaget, och att han föredrog dess förmåga att bilda enzymet amylas. Amylas används för att omvandla stärkelse till glukos, som jästcellerna behöver för att göra alkohol. En så hög koncentration mältat korn ger deras bourbon en unik smak - men det kan du som sagt läsa mer om via länken i början av inlägget.
Boulder Spirits standardsortiment
ASM-produkter görs i grunden på ett sätt som mycket påminner om single malt i Skottland, men det finns ett par skillnader:
-
Man använder alltid nya fat. Det är man ganska nöjd med, eftersom man på det sättet har kontroll på lagringsprocessen från allra första början. Man efterlagrar dock också på begagnade fat - i skrivande stund har Boulder till exempel utgåvor som legat på både sherry- och portvinsfat.
-
Nästan all malt torkas med varmluft, och rök används bara mycket sällan. Boulder har visserligen en enda torvad produkt i portföljen, men det är inte där fokus ligger - och detsamma gäller nästan alla andra ASM-producenter.
-
Nästan alla produkter är så kallade NAS (No Age Statement), och det finns generellt inget fokus på att göra produkter som lagrats i många år. När man börjar med nya fat och temperaturerna är höga på sommaren måste man också se upp så att de inte ligger för länge.
-
Man destillerar till max 80 % ABV och går aldrig över 62,5 % när whiskeyn läggs på fat.

Utöver det här skiljer sig själva framställningen av ASM inte skarpt från skotsk single malt. ASM ska naturligtvis produceras och destilleras i USA, och när den officiella certifieringen faller på plats är det bara ASM och bourbon som MÅSTE produceras och destilleras i USA av de många whiskeytyper som finns där.
I mitt samtal med Alastair gick vi som sagt relativt snabbt in i nördläge, eftersom jag var extra intresserad av att förstå vad som gör dem speciella i ett land som nu har över 1 000 destillerier. Och allteftersom samtalet fortskred stod det klart att Boulder - och särskilt Alastair - har en riktigt god idé om just det.
Här är ett par intressanta saker jag lyckades få ur honom, och som man inte hittar på deras webbplats:
Processen innan destillatet läggs på fat: de har lagt stor omsorg på att säkerställa att vattnet de använder håller god kvalitet och inte minst innehåller ett minimum av järn. De har också medvetet valt pot stills, trots att det finns betydligt bättre ekonomi i en column still. Även om de inte har stor erfarenhet av column stills var Alastair fast övertygad om att pot stills är avgörande för att nå den önskade smakprofilen. Destillatet hamnar kring 70-75 % ABV och späds till 60 % innan det läggs på fat. De har också ett experiment igång med spädning till 52,5 %, och kommer att utvärdera om det är rätt väg när whiskeyn är klar. Alkoholnivån vid lagringens början kallas barrel entry proof, och ett lågt värde är bättre än ett högt - men kostar också mer pengar.
Valet av fat: de använder ny amerikansk vitek. Även om ASMWC inte anger det som ett krav gör en liten teknikalitet att alla ASM-producenter gör det ändå, eftersom det finns en whiskeytyp i USA som heter malt whiskey - och där MÅSTE nya fat användas. Boulder har samtidigt valt att rosta sina fat i 75 minuter innan insidan förkolas i cirka 45 sekunder till det man kallar char level 3. De använder helt vanliga 53-gallonsfat (200 liter), men försökte i början med små 15-gallonsfat (57 liter) för att accelerera lagringen. Det fungerade inte för dem, och som Alastair konstaterade: "It seems to be difficult to cheat Mother Nature." Alla deras fat kommer för övrigt från Kelvin Cooperage i Kentucky, som jag själv besökt, och som nog är ett av de bästa tunnbinderierna i världen.
Innan whiskeyn buteljeras: de kylfiltrerar inte, vilket är lite ovanligt (men bra), eftersom de flesta av deras produkter ligger på 46 % ABV. Det förhåller sig nämligen så att whiskey under 47 % kan bli grumlig om den kyls ned kraftigt, till exempel under transport. Det problemet löser man genom kylfiltrering. Kylfiltrering kan också ta bort en del av smaken, så det är snyggt att de valt bort det. De har också börjat experimentera mer med cask strength-produkter så att konsumenterna får smaka den rena varan. Just nu ligger den cask strength-produkt som säljs i USA på 66,87 % ABV.
Övergripande: allt det här säger mig att fokus ligger på kvalitet, och att man gör alla de rätta sakerna för att komma dit. Man tänker igenom i stort sett alla led i produktionen och har en tydlig plan för hur man ska särskilja sig. Jag har smakat hela deras standardsortiment och det är min klara bedömning att fokuset speglas i kvaliteten. Jag var själv mycket skeptisk inför att smaka deras bourbon med så mycket mältat korn, men jag slutade med att kategorisera den som "Fantastisk".
Men hur är då den utgåva som gjorts speciellt till Whiskymessen? Låt mig avsluta med några snabba smaknoter:
Lagrad minst 6 år. 50,5 % ABV.
Doft: Härlig sötma och mycket balanserad alkohol. Jag fångar direkt både vanilj och karamell, och det beror helt säkert på de nya faten. Malten är lite dämpad i början men träder så småningom fram mer. Ingen rök.
Smak: "Mums" är det första intrycket, och jag har blivit vän med den nästan innan den träffar tungan. Riktigt bra munkänsla, och malten träder nu tydligt fram. Härlig sötma som harmonierar väl med de andra intrycken.
Eftersmak: Mycket behaglig och med god längd.
Slutsats: En riktigt härlig whiskey och en av de bästa amerikanska single malts jag smakat. Mätt på ren kvalitet får den 89 poäng och smyger sig upp på hela 91 med priset inräknat. En klar rekommendation härifrån.

P.S.: Om du stött på nya uttryck i det här inlägget finns en översikt över de speciella amerikanska termerna på https://straightwhiskey.dk/forkortelser-og-fagudtryk/. Vill du hellre ha förklaringar på video hittar du detaljerade sådana på min engelska blogg https://thebourbonnerd.com