Navy Rom - Gott sjömanskap - Blogginlägg av Carsten Øhlenschlæger

Navy Rum - En beteckning fylld med berättelser och myter. Läs med när vi fördjupar oss lite i ämnet i detta blogginlägg.

Rom och sjöfarten har hört ihop i många århundraden och speciellt i de engelsktalande ländernas militära flottor har detta band varit extremt nära. I det här inlägget fokuserar vi på begreppet Navy Space och förhoppningsvis även bekräftar eller motbevisar några av de många myterna kring ämnet.

Låt oss börja med att titta på sjöfarten som den såg ut på 1500- och 1600-talen, när världens stora kolonialmakter började utforska världen på allvar och upptäckte de logistiska problem som följde i kölvattnet av imperiets expansion. Sjömän, hur tuffa och tuffa de än var, var naturligtvis tvungna att ha både mat och dryck på de långa resorna och det naturliga valet idag vore nog att bara ta med sig tillräckligt med dricksvatten för resan, men stora glasbehållare var ändå väldigt dyra att producera och var också för ömtåliga människor ute på öppet hav. Metallbehållare var inte heller ett alternativ, eftersom vi tekniskt sett inte hade kommit så långt än. Allt transporterades därför i tunnor av trä och det skapar problem i förhållande till rent dricksvatten. Fat är porösa och levande, det är just därför de används för att lagra sprit, men det gör dem också extremt olämpliga för att lagra dricksvatten. Efter några dagar eller veckor på öppet hav skulle vattnet vara helt odrickbart, smaka gammalt och surt eller till och med fyllas med grönalger. Vid den här tiden var det redan välkänt att alkohol inte hade samma benägenhet att bli dålig vid långtidsförvaring, så världens flottor började helt naturligt ta med sig alkohol på de långa resorna istället för vatten, och de gillade att välj en alkohol som fanns tillgänglig i området du kom ifrån, så kom fransmännen med vin eller konjak, portugiserna kom med portvin, spanjorerna kom med sherry och så vidare. Britterna bryggde öl och valde därför naturligtvis öl som sin favorit "tipple".

Marinens rum
När kommer du till det rummet? Lugn, lugn, det kommer! År 1492 återupptäckte Christopher Columbus Amerika när hans skepp landade i det som nu är Bahamas, troligen på ön San Salvador. Detta satte igång en veritabel kapplöpning mellan världens imperier för att erövra så mycket av det nya landet som möjligt och därmed började ett av världshistoriens svartaste kapitel med slavhandeln, men det är en historia för en annan gång. Eftersom den nya världen var särskilt lämpad för att odla sockerrör så planterades denna gröda vida omkring och eftersom vi är människor tog det inte lång tid innan vi upptäckte att alkohol kunde destilleras från den sockerhaltiga vätskan. Alla fartyg som seglade mellan den gamla och den nya världen hade som utgångspunkt endast proviant för utfärden och fick därför fylla på förråden innan hemresan och därmed var Rom och sjöfart för alltid sammanlänkade.

Det är inte känt när bestämda ransoner av rom gavs till besättningen, men den första noteringen av denna praxis är från 1731, då det fastställdes att besättningen i den brittiska kungliga flottan hade rätt till antingen 8 imperial pints (ungefär 4,5 liter eller 1 liter). imperial gallon) öl eller ½ imperial pint (28,4 centiliter) sprit per dag. Fram till dess var det upp till den enskilde kaptenen hur mycket varje medlem i besättningen fick.

Knappt en halv flaska sprit om dagen är fortfarande mycket, och det måste ha inneburit vissa utmaningar att styra ett fartyg med en besättning på mer eller mindre berusade sjömän. Rationerna minskade därför med åren och ett av de mest kända exemplen på detta är från 1740, då amiral Edward Vernon, med smeknamnet Old Grog, valde att späda ut besättningens ranson av rom med havsvatten så att den inte slog så hårt och han därmed lagt namn för termen Navy Grog. Den har knappast någon speciell aptitretande cocktail på den tiden!

Produktion
Omkring 1850 formaliserade Royal Navy både produktionen och distributionen av dagsransonen eller the , som sjömännen kallade det. Den fick levereras mellan 11 och 12, när uppropet gjordes för "Up Spirits". Sjömännen svarade på denna uppmaning genom att utropa "Stå fast the Helige Ande" och därmed kunde dagens höjdpunkt börja. Vid det här laget hade dock ransonen reducerats till en åttondel av en imperial pint (cirka 7 centiliter). Officerarna fick rommen ren, där de privata sjömännen fick den utspädd med ⅔ delar vatten.

Tillverkningen av Navy Rum från denna tid centraliserades också hemma i Storbritannien och distribuerades till fartygen direkt därifrån, vilket gav den en mycket speciell smakprofil. Det har aldrig funnits något exakt opskrift , men naturligtvis har folk i första hand tagit hem rom från sina egna kolonier och blandat ihop. Kärnan i Navy Rum har nog alltid varit den tunga rommen från Guyana med sina toner av choklad och kaffe, som sedan blandats med fruktig rom från Barbados, funkig rom från Jamaica och ett lite lättare destillat från Trinidad. Därmed inte sagt att det inte har funnits annan rom i den, men dessa fyra ställen har utan tvekan legat till grund för en klassisk Navy Rum. Rommen har blandats på flera ställen, men den största och viktigaste platsen har varit Royal Victoria Victualling Yard i London . Här har flottan över 32 blandningskar med en total kapacitet på 230 000 imperial gallons (drygt 1 miljon liter). Dessa blandningskar var kopplade till varandra så att ny rom hälldes i ena änden och knackade i den andra. Lite som ett solera-system eller så kan vi också kalla det världens största "infinity-flaska".

Marin styrka
Ett annat uttryck som ofta används i samband med Navy Rum är Navy Strength och här måste vi hålla tungan rakt i mun. Idag mäts alkohol ofta i ABV (Alchol By Volume), vilket innebär att en 40% sprit innehåller 40% alkohol. I USA använder man en term som heter Proof och det är egentligen bara en fördubbling av ABV, så en 80 Proof bourbon innehåller alltså 40% alkohol, en 100 Proof bourbon innehåller 50% alkohol och så vidare. Britterna kan förstås inte vara så enkla alls och de använde Imperial Proof som mätenhet för alkohol på den tiden, vilket också ligger till grund för en av de större myterna. Imperial Proof bygger på om krut som har blötts i alkohol kan antändas eller inte. Om krutet kan antändas är alkoholprocenten (beroende på krutets beskaffenhet, temperatur och så vidare) högre än 57,14 %. Det betyder att sprit på 57,14% är "at proof", sprit ovan är överfast och sprit under är underproof. Detta har fått många av dagens tillverkare att kalla 57 % alkohol Navy Strength, men detta är fel! I ett dekret från 1866 anges att den utdelade romen ska vara 4,5% underproof. Eh, nu måste vi räkna ut... 4,5% från 57,14% måste ge 54,56% och därmed är den officiella marinstyrkan runt 54,5% och inte 57%. Ingen mer matematik idag, jag lovar!

Black Toy Day
När allt kommer omkring kommer alla goda saker till ett slut och i slutändan måste förnuftet segra. Den 31 juli 1970 delades de sista dagsransonerna ut i Royal Navy, vilket sjömännen verkligen inte var nöjda med och dagen blev känd som Black Tot Day. Amerikanerna hade redan slutat med dagsransoner 1862 och Australien 1921. Kanada slutade 1972, medan Nya Zeeland fortsatte till 1990. I samband med att dagsransonerna avskaffades, buteljerades några kolvar, vardera innehållande 1 imperial gallon, med den sista flottan Rom. Två av dessa flaskor finns på Whisky.dk och i samband med Whiskymessen 2023 kommer en att öppnas, så att vi alla får möjlighet att smaka på en liten bit historia.

Om du vill uppleva stilen Navy Rum idag finns det flera märken som försöker återskapa den. De mest kända är Pusser's och Black Tot , som vi nog kommer att skriva lite mer om någon gång.

Relaterede produkter