Cookiepolitik hos Whisky.dk

Den här sidan använder cookies för att fungera korrekt. Om du fortsätter att surfa på sidan accepterar du automatiskt vår användning av dessa cookies. Du kan läsa mer om vilka cookies shoppen sätter i vårt allmänna avsnitt om cookiepolitik samt läsa mer om butikens villkor.
Cards
0
0,00 SEK
Sök...
 

Navy Strength vs. Gunpowder Proof vs. Överbeständig

Navy Strength vs. Gunpowder Proof vs. Överbeständig

 

Navy Strength vs. Gunpowder Proof vs. Överbeständig








Stark rom har många namn.

Inlägg av Thomas Heie Nielsen

Du har säkert hört termerna Navy Strength, Gunpowder Proof och Overproof. Oftast flyter begreppen ihop och används något omväxlande. Men vad täcker de olika termerna egentligen och hur stark är Navy Strength? Det tänker jag dyka ner i. Jag tar därför med dig på en segeltur på de sju haven. Det blir en historisk segeltur med stormar, skumstänk och krutrök och förstås massor av stark rom. Så släng förtöjningarna och trimma seglen. Nu samlas vi.

Låt mig säga det rakt ut. I den romerska skolan jag har gått är marinens styrka 57,18%. Men det finns andra skolor som säger annat. Låt oss titta på det. Varning. Det blir nördigt.

Storbritannien är förmodligen mest känt för konceptet Navy Space och Navy Strength. Den välrenommerade och välinformerade sajten Cocktail Wonk skriver mycket självsäkert: "The British Navy released their rom at 54,5%. Navy Strength är därför 54,5%. Punkt stopp” . Och här kunde seglingsresan sluta. Men låt oss dyka lite djupare i glaset och lite längre in i historien.



Facebook
Pinterest
LinkedIn





Vi börjar på Jamaica 1655. Storbritannien sparkade ut de spanska kolonisterna från Jamaica och tog därmed över ön och därmed socker- och romproduktionen samtidigt. De blev snabbt förälskade i den jamaicanska kraftfulla och funkiga rom. Snabbt ändrades sjömännens dagliga ransoner av brännvin till rom. Den dagliga tot rom (romransonen) var en halv Imperial pint, motsvarande nästan 28,5 cl. per man, per dag. Veckodag! Och det var inte den söta, urvattnade rommen. Det var stark och torr rom i den övre delen av procentskalan. Det var mestadels berusat direkt. Så det finns inget som säger att sjömännen var lite halvtaskiga mest hela tiden.

Före 1816 hade pursarna - kallade pussers - på de stora engelska fartygen ingen exakt metod för att mäta alkoholstyrkan i rom (eller gin). Men de hade en tumregel. De tog några krutkorn och lade upp det i lite av den rena rommen. Krutkornen och rom mosades ihop till en sorts svart pasta. Sedan värmde de upp den med solen genom ett förstoringsglas. Om vätskan antände en låga, så var romen bevis. Om rommen var för svag (för urvattnad) så kunde den inte antändas och blev därför inte godkänd. Om rommen (krutkornen) däremot exploderade så berodde det på att rommen var överfast.

Rommens höga styrka beror delvis på dåtidens beskattningsregler. Skatter och avgifter betalades pr fat rom, oavsett hur stark rommen var. Därför handlade det alltid om att ha så stark rom som möjligt på faten, eftersom när rommen väl kommit i hamn och skatter och avgifter betalats så kunde man vattna ner den och på så sätt sälja fler flaskor och tjäna mer pengar.

Men det handlade också om att om olyckan var framme och vatten kom på krutet så kunde krutet ändå antändas om det bara fick en skvätt rom. Du använde alltså en relativt hög andel alkohol i din rom på grund av ekonomi och krig och egentligen inte på grund av smak, även om rom smakar bättre när den inte är urvattnad så mycket.




1816 uppfann Bartholomew Sikes hydrometern . Därmed formaliserades och preciserades mätningen av alkohol i rom och andra alkoholdrycker på allvar. En hydrometer är oumbärlig för att mäta den specifika vikten hos flytande vätskor och används för att bestämma procentandelen alkohol. Bartholomew Sikes hydrometer användes faktiskt i England som standardmätanordning för alkoholprocent ända fram till 1980.

Systemet tog med sig de historiska begreppen och byggde därför på bevis- (och överbevis)-systemet, (inte det amerikanska) som törstiga sjömän känt till i flera århundraden. Sikes hydrometer mätte 100 proof på drygt 57%. Här börjar vi alltså närma oss något som vi idag känner som Navy Strength. Exakt, Sikes hydrometer mätte 100 proof vid 57,142858%. En rom som är 57% är därför ett bevis och allt över det är överbevis.

Men Storbritanniens flotta, liksom resten av det engelska folket och fastlandet, var ganska konservativ. De visste bättre och de borde inte ha sådana nymodiga dumheter. De hade trots allt varit romexperter i århundraden. Så amiralitetet i den engelska flottan samlade in 100 prover av marinens rom, som alla mättes till 100 bevis via den traditionella krutmetoden. Och sedan mättes vart och ett av de 100 proverna med den nya hydrometern. Genomsnittet av alla prover var 95,5 %, vilket motsvarar 54,5 %. Därmed sattes marinens marinstyrka till 54,5 % och därför något lägre än Sikes 57,14 %.

Om du behöver omvandla beviset till en procentsats måste du dividera med sju och multiplicera med fyra. Det amerikanska bevissystemet, som fortfarande gäller i Nordamerika, fördubblar dock andelen. Således är en 80 proof rom i USA därför 40%.

Det finns alltså två typer av Navy Strength. Det finns Sikes 100 proof eller 57% och sedan finns det den brittiska marinens 54,5%. De flesta hänvisar idag till 57% som Navy Strength och 54,5% som Gunpowder Proof eftersom de använde den gamla metoden med krut för att mäta 100 prover och sedan kontrollera med den moderna hydrometern.

En historisk anledning till att man alltid hade Navy Rum ombord på fartygen på 57 % eller mer var att man kunde vara på sjön i veckor eller månader och under den tiden kunde tunnorna ge vinklar del. Så om rommen var 54,5 % i faten när de lastades ombord på fartygen, skulle de förlora alkohol och då skulle de misslyckas med ett riktigt krutsäkert test.

The rom dog. En av anledningarna till att den engelska flottan har hållit fast vid 54,5 % som Navy Strength, utöver traditioner, kan vara att den dagliga totten av rom, som efter 239 år av marin historia delades ut till sjömän för sista gången den 31 juli 1970 på Black Tot Day, låg på 54,5 %. Idag går det faktiskt att smaka The Last Last Consignment som ges ut av Black Tot Rum. Det är ett stycke flytande sjö- och rymdhistoria.

Det är dock oöverkomligt dyrt. Jag har smakat det och det var kul att smaka. Men det var faktiskt ingen stor smakupplevelse. Det är motsatsen till vad man skulle tro, väldigt mjukt och rundat och inte alls komplext. Det var otroligt mycket fat på den, även om rommen för nästan 50 år sedan dekanterades från fat till stenflaskor och lodades, så att de inte längre tog smak från fatet eller gav vinklar del. Black Tot Last Consignment buteljeringar ligger idag på 54,3% så det har tappat lite alkohol innan det dekanterades och senare buteljerades.

Om vi ​​ska sammanfatta just här innan vi går i land, så är den engelska marinens marinstyrka 54,5%. Men anledningen till att Navy Strength ofta omnämns som 57% är att det var Sikes 100-bevis som uppmättes till 57%. Och även om romindustrin fick EU:s livsmedelsdirektiv och några nya romregler neddragna i maj 2021, så vet vi romdrickare att pirater inte har så många regler eller åtminstone inte alltid följer dem, så du har att välja den procentandel som du gillar bäst, som din Navy Strength. Så antingen 54,5% eller 57%. Jag vet vad jag vill välja. Och det är högst med 57 %

Jag hade till en början ganska ont om Navy Rum, vilket inte är att förväxla med Navy Strength. Termen Navy Rum kommer av att det var vad den brittiska flottan seglade med när de patrullerade de engelska koloniernas vatten i Karibien. Den första stora brittiska kolonin var Barbados 1625, följt av Jamaica 1655 och sedan Trinidad 1796 och Guyana 1814. Den gemensamma nämnaren är att alla de nämnda öarna är kända för att göra någon alldeles utmärkt rom. Den är kraftfull, torr och smakrik. De tidigare engelska ägodelarna i Karibien är också anledningen till att den rom som produceras där idag kallas för engelsk stil.

Varje gång ett engelskt fartyg anlöpte hemma i Karibien var det nödvändigt att göra proviant och självklart var rom en viktig del av det. Jag tror faktiskt att en av anledningarna till att myterier på fartygen var relativt sällsynta var att sjömännen var skitför det mesta. Men vi vet också att mycket alkohol kan orsaka problem. Så det var verkligen inte lätt att leda ett skepp då och man var tvungen att vara en hård banan med besättningen.



Här på slutet får du tre förslag på några riktigt snygga marinrum på marinstyrka:

Velier Royal Navy Very Old Rom 57,18 %
Kanske den bästa marinblå rom jag har smakat. En solid rom baserad på rom från Guyana, Trinidad och Jamaica. Denna sammansättning är typisk för den rom som serverades i den brittiska flottan förr i tiden. Den ursprungliga marinromen har förmodligen varit relativt ung och opolerad. Veliers version är blandad av gammal högkvalitativ rom. Jamaicaromen är listad som över 12 år gammal. Guyana rom som över 15 år och Caroni 'en över 20 år. Velier anger till och med ett vägt genomsnitt på 17,42 år. Det är lagom nördigt för mig. En relativt dyr rom som smakar alldeles utmärkt.

Pusser's British Navy Gunpowder Proof Rom 54,5 %
Romen är en blandning av olika typer av Guyana-rom i olika åldrar. Det är en komplex rom med juice och kraft. Ett riktigt bra ställe att börja om du vill prova på marin rom och du ska inte skämmas för att lägga den i en cola eftersom den kostar under 400 DKK. Flaskan säger att det är original admiralstyrka. Rommen går för övrigt även att få i en 75,5% version, om den behöver vara vildare. Ett riktigt manlighetsprov.

Black Tot 50-årsjubileum 54,5 %
En rom som firar 50-årsjubileet av dagen då den brittiska flottan avslutade sin tradition av att hälla rom varje dag, en tot. Blandningen består av inte mindre än 9 olika typer av rom, bland annat Hampden (Jamaica), Foursquare (Barbados), Caroni (Trinidad) och inte minst en liten bit av 42-åriga Port Mourant (Guyana). Även om romen kostar strax under 1000 DKK för en flaska, är det en fantastisk upplevelse och du får mycket rom (och historia) för pengarna. En upplevelse!


Relaterede produkter