Skillnaden mellan Dunnage Warehouse och Pallitized Warehouse

Har du också undrat över skillnaden mellan Dunnage Warehouse och Pallitized Warehouse? Få svaret här

Dunnage Warehouse är en traditionell typ av lager för mognad whisky, som är gjord av sten eller tegel och saknar fast golv. De är byggda ganska lågt och har tjocka väggar. Ekfaten som lagras för whiskymognad i ett Dunnage Warehouse staplas direkt ovanpå varandra, upp till max tre lager höga.

Dunnagelager har ofta bara en våning, men det finns även de med två, tre och fler våningar i bruk. Dunnagelager har utmärkt luftcirkulation och mikroklimat med högre luftfuktighet. Tack vare sina tjocka väggar och tak upplever Dunnage-lager mindre extern påverkan än andra typer av lager.

Tyvärr är de relativa kostnaderna mycket högre än i ett lager med hyllor eller pallar, delvis på grund av den mycket mer begränsade lagringskapaciteten, som ger ett dåligt förhållande mellan utrymme och lagrat gods. Dessa kostnader förvärras ytterligare av mycket högre underhållskostnader. Eftersom utrustning för att flytta tunnor inte passar in i stövlingslager måste tunnorna alltid flyttas individuellt och manuellt.

Pallitized Warehouse är moderna lager för att mogna sprit av tegel, betong eller stål med fast golv. I palliterade lager kan faten staplas vertikalt i täta rader mellan åtta och tolv lager höga i långa parallella rader. Tunnorna förvaras upprätt istället för liggande så lagerarbetare kan flytta dem lättare med gaffeltruckar.

Hur grain whisky görs
Grain whisky är gjord av majs eller vete. De flesta spannmålsdestillerier använder vete, eftersom detta spannmål för närvarande är billigast. Det är dock inte den traditionella skotska snålheten som gäller här. När man ska producera kanske upp till 100 miljoner liter alkohol per år är även en liten prisskillnad i spannmålspriser något som kan märkas på slutresultatet. Grain whisky innehåller också en mindre del mältat korn. Kornet hjälper till att starta jäsningsprocessen. Vid whiskytillverkning är det inte tillåtet att använda konstgjorda enzymer, som t.ex gör i vodkabranschen.

Maltkornet anländer till destilleriet direkt från ett mälteri när det har nått det stadie av den mältningsprocess som vi kallar grön malt. En grön grodd har precis vuxit fram, och kornkornet lever fortfarande. Spannmålsdestilleriet lägger inte pengar på torkning eller lagring. Kornet måste alltså användas så fort det kommer till destilleriet, annars möglar det. Det mältade kornet mals till mjöl som vid tillverkning av maltwhisky. Majsen eller vetekornen mals också till mjöl och sedan kokas mjölet i en gigantisk tryckkokare för att mjuka upp stärkelsen och göra den löslig.

De två mjölsorterna blandas nu i ett mäskkar, där varmt vatten tillsätts. Endast en portion vatten används, och maltdestillerierna byter vattnet tre eller till och med fyra gånger när temperaturen stiger. Nu har all stärkelse omvandlats till socker, och sockervattnet (även kallat "vört") töms av. Den proteinrika restprodukten används till djurfoder. Den sockerhaltiga vätskan hälls nu i stora rostfria kärl för att läggas till flytande jäst. På drygt 72 timmar har jästen ätit upp sockret och producerat alkohol och koldioxid. Alkoholen påminner om öl, kallas "lågviner" och har en alkoholprocent på 8,5. Destillering sker på kontinuerliga destillationsapparater. De brukar kallas "Coffey stills" eller "patent stills". De körs kontinuerligt 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Kolonndestillation
Utan den briljanta uppfinningen av kolonnen fortfarande, skulle whiskyindustrin aldrig ha nått de höjder vi ser idag. 1826 uppfann Robert Stein en destillation som var betydligt effektivare än de vanliga koppardestillationerna som används av whiskybryggare. Denna destillationsmetod blev verkligen populär när den irländska publikanen Aenas Coffey förbättrade uppfinningen 1830 och tog patent på den. Nu kunde du göra stora mängder mycket ren alkohol billigt, effektivt och på kort tid. Uppfinningen skulle dock inte bli någon framgång i hans hemland, och Aenas Coffey förde därför sin uppfinning till andra sidan österut — Skottland. Vid denna speciella tidpunkt var whiskytillverkarna under hårt tryck från den engelska ginindustrin. De välkomnade varmt denna nya uppfinning, som fick namnet Coffey Still eller Patent Still. Alkoholen var ursprungligen tänkt som en konkurrerande produkt till gin. En alkohol som var ren och utan de, för många, lite för kraftigt rökta smakerna som var förhärskande i whiskyn på den tiden.

Modernisterna inom whiskyindustrin anammade uppfinningen. Till traditionalisternas ilska och frustration tilläts dessa innovativa individer blanda spannmålsbaserad alkohol (destillerad på Coffey destillations) med den något tyngre och fylligare smaksatta maltbaserade alkoholen (destillerad i små omgångar på den goda gammaldags). kopparstills) och kalla det whisky! Detta ledde till några nästan tumultartade scener i branschen, men konceptet vi idag känner som blended Scotch hade nu dykt upp.
Det stora brittiska imperiet hade som bekant spridit sig till stora delar av världen och exportmarknaderna var öppna. Utvandrade skottar krävde sitt hemlands livselixir och exportörer och producenter fick en oväntad hjälpande hand av en liten vinbladlus, Phyloxera Vasterix, som omkring 1850 invaderade de franska vingårdarna och förstörde alla vinstockar. Därmed stördes också produktionen av Cognac och konjak helt. Medel- och överklassen letade nu efter andra berusande och smaktillfredsställande alkoholupplevelser och med möjligheten att sälja den nya produkten blended Scotch kunde efterfrågan mötas. Skotsk whisky blev – och är fortfarande – en gigantisk exportvara.

Kolonndestillation — det är så det fungerar
Destillationsapparaten består av två kolonner. I en kolumn rinner den färska tvätten in via ett s-format rör. På väg ner genom det s-formade röret värms tvätten upp av alkoholångor som kommer tillbaka från kolumn två. Tvätten är alltså nära kokpunkten innan den förs upp till toppen av den andra kolonnen, där den börjar droppa ner genom den. Den andra kolonnen är uppdelad i en lång serie mindre kammare åtskilda av perforerade kopparplattor. I botten av kolumn två släpps ånga in under lågt tryck. Ångan stiger till luften och möter någon gång tvätten som är på väg ner genom kolonnen. Alkoholen i tvätten, som har lägre kokpunkt än vatten, kommer nu att separeras och stiga upp i luften i form av alkoholånga. Från toppen av kolumn två leds alkoholångorna över till botten av kolumn ett, där de börjar stiga igen. På väg upp genom kolumn ett ska ångan passera rören med kalltvätten som är på väg över till kolumn två.

Därmed kyls alkoholångorna och kondenserar nu till alkohol igen och leds ut ur kolonnen. Alkoholprocenten är nu uppe i 94,5 procent. Det är en nästan - men inte riktigt - neutral anda. Lite smak i den nydestillerade alkoholen är absolut önskvärt för smakens skull på grain whiskyn, som efter mognad på ekfat måste ingå i någon av de många blandningar som produceras. Alkoholen som ska användas till whisky får vara max 94,7 procent. Det är helt enkelt lagstiftning. Därför destillerar spannmålsdestillerierna "bara" till 94,5 procent, för att ha en liten marginal att köra på, så att deras alkohol inte behöver kasseras ifall de slår för hög slutprocent.

Kolumnstillbilderna kan ha en lite annorlunda design, men grundprincipen är densamma, och de går alla under det gemensamma namnet Coffey stills. Innan denna alkohol sätts på tunnan späds den med neutralt avmineraliserat vatten. I vissa fall späds den ner till 68 procent alkohol och i andra fall ner till 63 procent. När tvätten når botten av kolumn två har den förvandlats till en spillvätska som kallas förbrukad jästfällning. De höga alkoholerna tappas av i kolumn ett, och de kallas finter eller destillatets svans. Även fuseloljorna tappas av och både finter och fuseloljorna bearbetas och säljs. Inget går till spillo.

De skotska spannmålsdestillerierna
Just nu finns det totalt sju spannmålsdestillerier i Skottland som är aktiva.

Cameronbridge - Ägs av Diageo
Girvan - Ägs av William Grants & Sons
Starlaw/Glen Turner - Ägs av La Martiniquaise
Invergordon - Ägs av Emperador Inc.
North British - Ägs av Diageo & The Edrington Group
Strathclyde - Ägs av Pernod Ricard
Loch Lomond - Ägs av Loch Lomond Distillers

Mognande
Alkohol för användning i blandningar mognas enligt samma regler som gäller för mognad av maltbaserad alkohol.
Den mognar därför på ekfat och minsta mognadstid är tre år. Mest används fat tillverkade av amerikansk vit ek. Dessa fat har ofta serverat sin tid i maltwhiskymognadslager. Det kan vara fjärde eller till och med femte gången dessa rätter används. Faten behöver inte nödvändigtvis bidra med mycket karaktär och komplexitet, men minsta lagringstid på tre år måste iakttas. Om fatets innehåll ska ingå i exempelvis en 12-årig blended Scotch ska mognadstiden på minst 12 år iakttas osv. I många fall – kort och gott – är detta en lagringsperiod för att följa gällande lagstiftning.

Med det sagt är det verkligen inte all grain whisky som framstår som intetsägande och karaktärslös efter mognad. Tyvärr tappas alldeles för lite grain whisky som single grain - alltså grain whisky från ett specifikt grain destilleri. Det är främst oberoende buteljerare som då och då buteljerar en pärla från ett fat som kanske dessutom har legat kvar och mognat i många år.

Relaterede produkter

Cambus 1988 The Clan Denny 25 år gammal Single Grain Whisky

Cambus 1988 The Clan Denny 25 år Single Grain Whisky 58,1%

SEK 2.342,19